Martin gick 3 tuffa matcher och vann finalen med armbar från triangelkoppling. Ingrid vann finalen i absoluten mot en 75 kilos tjej.
Här är deras egna berättleser från tävling samt bilder:
Här är tävlingen ur Martins perspektiv:
Japp, man kan väl saäga att det blev Guldregn för Gladius MMA i Rio igår… Ingrid började med att hämta guldmedalj i sin viktklass där hon var ensam anmäld och därfor blev vinnare direkt. Sen var de tre tjejer i absoluten som skulle möta varandra varsin gång. Den första tjejen var den mindre av de två och då bjöd Ingrid på en grymt spännande match där den andra tjejen hoppade guard inledningsvis, Ingrid jobbade då med att bryta samt passera guarden för de första 3 poängen. Därefter plockade hennes motståndare in Ingrid i halvguard varvid Ingrid började gå mot mount, nar bara foten satt kvar i halvguard gick Ingrid på shoulderlock som av någon outgrundlig anledning inte bet på tjejen som uppenbarligen hade gummileder, till slut började hon iaf försvara genom att brygga varvid Ingrid säkert kunde etablera mount, efter en stund i mount gick Ingrid på gistrypning och när den försvarades följde hon upp med en armbar som inte var långt borta men till slut kom den andra tjejen ut, matchen slutade med Ingrid underst i halvguard de sista 30 sekundrarna (7-0 i poäng)
Nästa match blev därmed final mot en bra bit tyngre motståndare som dessutom var utvilad, deras team började med att hetsa och fråga om hon hade vilat klart snart (efter ungefär 5 minuter efter första matchen). Ingrid var igång ganska snart och tog stabilt grepp i det stående vilket fick den andra tjejen att hoppa guard och sedan vägrade hon att öppna, när det var en dryg minut kvar lyckades Ingrid till slut bryta guarden och sätta passeringen och plocka hem guldet! Grymt som f-n var det!!!!
Mina matcher kan ha varit de tuffaste jag nånsin gjort, jag har iaf aldrig gått så hårda matcher tre gånger på samma dag och det känns bra att ha tagit fram edgen när det verkligen behövdes.
Min första match var mot en kille som Marcelo sedan sa var favorittippad att vinna tävlingen och de första minutrarna trodde jag inte var sanna. Han var grymt stark och på som bara den, satte en nedtagning på mig i början och ledde på poäng samt hotade med passering. Han blev dock lite lugnare efter ungefär halva matchen och i en stånde duell satte jag ett bakåtkast för utjämning av poängstallningen, vinsten kammade jag hem genom att han drog på sig minuspoäng genom att fly mattan när jag gick på armbar (han gick ut med mig hängade…)
I min andra match mötte jag en riktig guardgris som hade grym greppning i det stående, han började med ett guardhopp följt av ett omedlebart armbarforsök som var riktigt nära men jag lyckades jobba in RNC koppling med händerna (har ett stort blåmarke på armen för att han drog så hårt) Matchen var rörlig och jag släppte lös ganska rejält vilket nog krävdes, jag satt i två trianglar, en armbar höll på att åka på det ena svepet efter det andra. Slutstallningen blev iaf 6-0 till mig för de två passeringarna jag gjorde. (jag brukar skämta om att de där tre sekundrarna man skall hålla efter en passering inte är vanliga sekunder utan brassesekunder… det har aldrig varit mer sant än igår, måste hållt en bit över tio sekunder innan jag fick mina poäng igår…)
Inför finalen var jag så sjukt trött att jag inte trodde det skulle gå nästan men så såg jag att min motstandare hade gått match precis och verkade ganska andfadd, så när dommaren frågade om jag hade vilat tillräckligt och var redo att gå tänkte jag att – va fan, han är nog tröttare än mig! Surt bara för mig att det inte var den killen jag skulle möta utan han bredvid som såg så utvilad ut att han hade haft tid att kamma i ordning frisyren mellan gångerna.
Well, finalen började jag med att scora en nedtagning ganska direkt (en riktigt ful doubleleg hahaha) Han hade bra driv som f-n sa efter ett tag flippade han mig och utjämnade poängställningen och som om inte det räckte tog han ikapp och förbi mig på fördelar och det såg riktigt mörkt ut ett tag. Jag satt i en triangel och en omoplata men löste båda situationerna rätt ok. Omoplatan rullade jag ur direkt till ett triangelforsök som jag arbetade med en stund för att efter ett tag lyckas sätta armbar fran triangel och få slut på matchen 30 sekunder innan matchen var slut.
—
Här är tävlingen ur Ingrids synvinkel:
När jag vaknade på söndag morgon var jag ett fullkomligt vrak, tävlingsnerverna hade börjat kännas av redan på lördagkvallen och jag hade helt tappat suget att tävla. Helt övertygad om att allt skulle gå åt h-vete satt jag blek med ihopbitna tänder och blicken fast tre meter framför mig i backen med stackars Martin som kämpade för att peppa mig.. Väl framme vid tävlingsarenan började det slappa och uppe på mattan var alla nerver som bortblåsta.
Arenan var riktigt schysst, vi var där och kollade på state championships förra året när några klubbkompisar tävlade. Den ligger vid havet och är öppen på sidorna. Innan vuxenklasserna var det barn- och ungdomsklasser. Riktigt roligt att se, många barnmatcher som imponerade.
Efter min första match var jag helt slut (tror att nerverna tog en del kraft) och medan Martin masserade mina armar fick jag syn på min nästa motstandare: utvilad, stor och såg ut som om hon var beredd att äta upp mig. Jag hade inte hunnit hämta andan förrän hennes team ville att vi skulle upp på mattan. Dom tyckte att ”flickvännen” borde vara redo .. Det var rätt skönt att ha Marcelo där som såg till att jag fick vila 10 minuter innan finalen. Och finalen gick ju bra! Helt klart min roligaste tävling och guldmedalj någonsin!
Martin sen bjöd ju på värsta rysarmatcherna. Riktigt hög nivå och ett vansinnigt tempo. Marcelo kunde inte prata efterat för att han var så hes efter allt skrikande. Det var så grymt att se, helt klart de roligaste och bästa matcherna jag har sett Martin göra. Fullkomligt glimmrande och ett mycket vallförtjant guld!!
På kvällen var vi ute och firade i ett regnigt Rio!