Träningsrapport från Ville Ilola

Först skulle jag vilja tacka alla som jag tränat med för att ha varit så ödmjuka, trevliga och hjälpsamma precis som det borde vara i alla kampsportskretsar.

Jag tänkte avlägga rapporten utifrån en ju-jutsukilles synvinkel. Träningsmetod och teknik behöver ju inte nämnas så mycket då alla vet hur bra tränarna, sparringen och mentaliteten är. Det jag däremot tänkte skriva om är ordet ”hårt”.

Det är lustigt hur man upplever ordet hårt och hur den upplevelsen kan flyttas fram på så kort tid. Själv är jag en ju-jutsu utövare med hyfsat markarbete och vingklippt kareteguard. Jag hävdar mig hyfsat internationellt men det beror nog mest på att jag tävlar i tungvikt. Innan jag kom till Gladius MMA-pass skulle jag nog också vilja påstå att jag arbetat iväg ett och annat hårt pass även om jag är en lat figur. Så fel man kan ha!

Det är ju så att när man kommer till en ny klubb så vill man ju automatiskt visa framfötterna, att man kämpar osv. Men i ärlighetens namn var det precis så jag klarade livhanken. Jag blev t.o.m överraskad att min kropp över huvud taget klarade av sådana här saker. Förvåningen blev ännu större när några som körde passet gick upp körde lite gym som pricken över i.

Även om jag inte var med på så många pass så vet jag i varje fall att det jag sysslar med är en dans på rosor. Skillnaden är milslång.

Jag tror dessutom att de flesta andra som sysslar med min sport har samma uppfattning om hårt som jag hade tidigare, dom skall nog tänka om. Detta är nog det viktigaste som jag tar med mig från mina två veckor på Gladius.