Slutrapport från Hamid *Uppdaterad med bilder*

Slutet, men början på ett nytt kapitel!

För ca två veckor sedan höjdes tempot ytterliggare på Chute Boxe, atmosfären kring Ninja och Azeredo (båda har PRIDE matcher den 3e april) skulle vara maxad tyckte Mestre Rafael och Rudimar.
Tisdags träningen började med stenhård uppvärmning som sedan gick över till en lättare fysövning, därefter tog alla på sig västar och det skulle bli MEDELTID på träningen! Två och två skulle vi maxa knä mot bröstkorg medan den ena parten skulle koncentrera sig på nedtagningar osv, det var inte så svårt att träffa varandra med knän på munnen men det var givande träning.

Efter den drillen tog vi av oss västarna och fortsatte med 10 ronders Muay Thai sparring följt av 5 ronders SW sparring, alla ronder 5 min med 1 min vila! Allt var på sin plats fram till SW rullet då jag körde med ”Monster”
Monster kallas för Monster och han ser ut som ett Monster, 1.90 lång och han väger ca 120 kg! Rullandet gick bra tills jag escapade och ställde mig upp, han hoppde graciöst upp och fattade en stenhård bodylock som sedan skulle sluta i ett sjukt kryssforsök. Det hela slutade med att han tappade greppet när jag befann mig ca 1.90 m över havet och jag landade pang på min axel och den gick ur led, det kändes som att jag blivit påkörd av ett tåg men jag fortsatte träningen efter att Mestre rättat till axeln.

Efter träningen kunde jag knappt andas utan att det gjorde hur ont som helst i min axel, jag köpte några skumma tabletter och stack till Chute Boxes Rehabcenter, vi la upp ett program med en gång innehållande rehabsimmning och tubetraining!

Det var exakt så jag spenderade min sista vecka på Chute Boxe, iklädd den fulaste badmössan, speedos, dyna och simfötter simmade jag mig mer eller mindre hel.

I måndags på morgonträningen var det dags för mig att ta farväl och ta mitt pick och pack och bege mig till Rio. Jag började med att säga hur mycket jag uppskattat all support, alla råd, all coaching och vännerna jag skaffat mig i Curitiba. Jag talade kort och koncist men fick ut allt jag ville säga, jag kände en klump i halsen men log istället av allt de gett mig.

Det blev väldigt mycket kramande och bra kritik östes över mitt fula face och jag tackade och tog emot, Mestre Rudimar och Rafael ville sedan ha ett samtal med mig och där sades saker och ting som som gav mig en större vision än jag någonsin kunnat tänka mig…

Nu befinner jag mig i Rio och mitt första andetag fyllde mig med glädje, staden har det där man inte kan sätta fingret på, det kändes gott att vara tillbaka.
Jag funderade hur jag skulle lägga upp min sista vecka… hmmm… Vila eller träna, vila eller träna… Japp, det blev träna!

Jag kontaktede några vänner jag skaffat mig, därav en svartbältare som jag gillar att köra med och han hade två franska proffs som bodde hos honom. Vi träffades på onsdagen i en sunkig källarlokal och freestylade hela passet, rullade, lekte och utbytte tankar och tekniker eftersom vi inte sett varandra pa ca två månader!

BTT är och var uteslutet, mitt hjärta tillhörde helt enkelt en annan dam med ett fet stjärna intattuerad ca 10 cm ovanför från cracken!
Så nu är jag har i Rio De Janeiro och tränar lite latt och lever livet en sista vecka av mitt framtida liv hehe!!!

Jag satt och funderade på hur jag förandrats och om jag verkligen blivit en bättre fighter eller om jag bara surfat på en våg som inte visste vart den skulle bryta.
I det stora hela kan jag säkert säga att jag blivit en bättre människa, när man umgås med underbara människor blir man tvungen till att höja sig. Här i Brasilien finns en spirit som inte går att beskriva med ord, jag har aldrig känt mig som en främling utan mer som en gäst som blivit behandlad som en kung!
… Och! Jag kan säkert säga att jag utvecklats som fighter, jag har blivit bättre på ett ge stryk, ta stryk, bloda, torka, limma och även cutta folk …ehm… Är det bra, har jag verkligen blivit bättre hehe!?
Mentalt satt är jag en heeelt annan fighter, att varje dag i veckan vakna med värk i hela kroppen och veta att man ska till en lokal för att få ännu mer stryk har stärkt mig! Att aldrig ge upp och efter träningarna säga till sig sjalv: Kolla Hamid, du svimmade nästan, du spydde nästan blod men nära skjuter ingen hare, fan va bra jobbat! Att få blickar och nästan vara hatad för att sedan bli omtyckt pga dina prestationer har känts som den där tårtan med ljus man blåste ut när man fyllde 10…

Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag längtar efter att komma hem och träna med Gladius och Shooters MMA. Teknikerna jag hade med mig funkade hur bra som helst och jag anser att Gladius träningskoncept haller stenhårt efter att ha tranat på två utav världens bästa team och med flera utav världens aggressivaste och skickligaste fighters…

Jag vill först och främst tacka Gud för att ha varit med mig under hela resan, gett mig kraft och skyddat mig från dom hungriga käftarna.
Sedan vill jag tacka en person som coachat mig och vart ett enormt stöd i alla lagen, August Wallén ar en sann ledare och en oerhört bra coach!
Det finns väldigt många jag vill tacka men eftersom att inte detta är Oscarsgalan så skiter jag i det…

OBRIGADO PARA TUDOS, EU NUNCA VAI A ESQUECER O ESPIRITO E TUDO MUNDO QUE MEU AJUDOU, VAI COM DEUS GALERA! EU VOU TER SAUDADES MAIS VOCEIS MORA EM MEU CORACAO PARA SEMPRE!

GLADIUS VICTOR ATE MORTE – SYNES I SVEA