Rapport 3 från Hamid i Brasilien

Oi os meus amigos e outros tambem!

Japp, snart börjar ett nytt kapitel! Jag har fått klartecken och lämnar troligen Rio inom tre dagar för Chute Boxe som ligger i Curitiba. Jag ar taggad som aldrig förr när det gäller den fysiska och mentala biten, flåset, klippet, explosiviteten och allt annat är under kontroll. Det känns som att jag hittat en bekväm balans mellan mattan och den stående biten!

Vi på Gladius måste förstå hur allround vår egen träning är, mina förberedelser på Gladius har ju visat sig vara otroligt bra. Det som har slagit mig är hur komplett träningen på Gladius är, när vi sparras här på BTT höjer folk på ögonbrynen ibland och säger, ”wow den tekninken var grym” och då säger jag ”Made in Gladius” hehe.

Tips från coachen:
1. Slarva inte med drillarna och teknikerna där hemma för dom är för bra för det!
2. Var alltid en bra coach och släpp prestigen, visa vem du är i match och istället!
3. Ge alltid 100 procent om du vill utvecklas och inte stå och trampa på samma ställe!
4. Ingenting ar omöjligt, Ludmilla Engquist bytte från friidrott till Bobsleigh!
5. Ta lärdom av de instruktörer (August, Martin, Marko, Jesper mfl) och alla andra som kan mer än dig själv!

Nu kanske jag lät som Jesus men det är ingen nackdel, om jag bara kunde heala mitt huvud. Eller så säger jag som en viss proffsboxare ”Man vanjer sig vid huvudvärken”.

Idag var det fullsparring, Nikolai säger till alla att sätta sig mot väggen och pekar sedan på en av de bättre killarna. Vad händer liksom tänker folk, sen pekar han på mig och då var det dags. Jag bad min inpräntade bön för mig själv… ”My name is Maximus Decimus Meridius osv” och skakade loss. Ett pressteam fran NOGI var där och kollade då ville ju Nikolai visa att här på BTT kör vi hårt liksom.

Pang booom så var vi igång, killen öppnar upp med en stenhård kombo som traffar min guard. Lite senare fintar han hårt mot kroppen för att vänta pa guardsänkning men Maximus haller tätt. Nar coachen säger att det är 2 minuter kvar har jag tagit en hel del stryk och bestämmer mig för att vinna tillbaka min manlighet, boooom sätter jag en uppercut på hans haka och killen börjar vobbla och plötsligt lugnar ner sig. Därefter kände jag mig som ett flyplan lastat med Napalm, mina slag regnade över honom och Nikolai bröt fighten.

Äta eller ätas, så funkar det under vissa sparringsessioner här faktiskt och det är både positivt och negativt tycker jag.

Japp, allt har kännts super här i Rio som sagt och jag har två månader kvar, dessutom väntar det bästa av allt. Jag förväntar mig hård sparring även på Chute Boxe, jag får otroliga adrenalinkickar när jag tänker på att Wanderleis handske träffar mitt ansikte eller när de andra maxar mot mig och jag blir tvungen att maxa tillbaka hehe!

Thats all for now folks, eu vou com DEUS!

Publicerad: